Att starta veckan, lite mer sansad!

Om första halvan av helgen var fylld med feelgood i form av kära vänner och familjemedlemmar, solsken och kalas. Så var söndagen fylld med härligt, som sovmorgon, kaffesörplande i lugnan ro. En gråmulen himmel. Långpromenad med hela gänget.Och ett skönt high five till kvällen, när M kom in efter att ha rivit ner hela ställningen. Ni kan ana känslan, va? Sagolikt härligt alltsammans.

Nu är det måndag och jag känner mig pepp på den här kommande veckan. Jag har hunnit samla mig väl i kropp och knopp i helgen.

Vet med mig att jag brukar känna mig lite dimmig den här tiden om året. Jag är ju en människa där energin flödar ut och så är jag, om jag får säga det så, väldigt snabbtankad på återhämtning. Men den här tiden på året, alltså. Det blir en krock i mig. Jag tror att jag kan fortsätta ”som vanligt”. Fast kroppen vill sakta ner i takt med naturen, ju. Så då blir det sådär som förra veckan, en känsla av att mörkret anfaller och jag känner mig moloken.

Men så räcker det med att jag sansar mig, börjar boa i hemmet. Som att ta fram vinterkläder och sortera bort sommartidens tunnare mot vintertidens mysiga mössor, stickade sockor och handskar. Alldeles oanvända stickesockor som väntar på mig.

Förbereda för kylan. Göra mysigt. Sånt är bra för molokenheten.

Igår när jag ändå var igång, så passade jag också på att rensa ut ännu en storlek ur Lillebrors garderob och ”shoppade” ny storlek i syskonens ärvesförråd. Kära hjärtanes, som han växer lillprinsen!

Som pricken över allt tog jag mossan, kottarna och lingonriset jag och barnen plockade i skogen förra veckan, och band en höstkrans. Satt där på bron i mina nya farmorglasögon och kände mig rik på livet.

Med ens kände jag hur den där blä-känslan för mörkret, började bytas ut mot en behaglig, pirrkänsla i magen. Jag började fantisera om julen. Åka kjälke med barnen, visa Bertil röda pumlorna (julgranskulor, mao) i granen och bara det där ljuva med Jullov, alla tillsammans. Bästa med jul är ju allt härligt innan. Tycker jag.

Lovar att visa kransen sedan. Jag har bara inte hängt upp den ännu. Den ligger gömd, på diskbänken faktiskt. Ska köpa fågelmat först. Och börja mata i fågelmataren. Annars kommer kransen att vara fågelmat i ett knyck. Det vet jag. Been there done that, förra året.

 

Ok. Nu ska vi ta tag i måndagen här.

Önskar er en god veckostart!

 

Lillafrun

Kommentar

    1. Lillafrun

      Tack fina du.
      Jamen… det är just det där svåra att bara acceptera att det äär såhär kroppen fungerar med mörkret. Omfamnar vi det, klappar oss själva ömt och gör mys av hela alltet.. då blir det bra. Tror jag. <3 KRAM till dig!

      Svara
  1. Jenny

    Åh så fina stickade tröjor 😍 Skulle gärna vilja se mer av vinterkläderna, hur tänker du kring overall, jackor och alla varma vinterplagg för barnen 😊 Åh tusen tack för att du satte ord på den där känslan som jag också kännt, och tror att jag kan köra på som vanligt, fast man kanske behöver lugna sig en aning. Hösten är så mysig ❤ 🤗

    Svara

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *