Ett kärt helgminne!

Plötsligt var det lördagmorgon.

En kylig och himmelens vacker sådan.
Efter helafamiljenfrukost hoppade bäbis (som redan då var piggare än dagen innan och nästan prickfri från nässelutslag på lilla, väldigt mjuka kroppen) ner i sköna voksipåsen och bäddades ner i vagnen, medan vi andra tog  lek- och arbetstid ute på gården.

Efter skön friskluft rasade vi in i köket, bakade kaka och snodde ihop varma mackor med svampstuvning.
Så löjligt gott!

… ääntligen rullade fina gänget in på gården. Idan, F och deras nya lilla stjärna.

Alltså titta på henne. Hunden L. Vi blev kära i henne, hela gänget. Mannen och L satt och ”Höll hand”. Jag kramade hjärtenära människor, gosade hund, öppnade fina presenter och mådde så himla gott mitt i allt. Bortskämd kände jag mig. På livet. Vi åt och fikade och pratade livet.  Vi gick ut på gården sedan. Och kastade pinne och busade med hundvalp.

Bästis! Och en ny lurvig favorit i mitt liv.

M var om möjligt än mer kär och tycker att ”det är ju du som säger nej, älskling” och menar att bara jag säger ”ja okej” så har vi en hund här på gården….

Efter alldeles fantastiska lördagstimmar var det bara ett solbadande kök med tigerkakesmulor och liten Skrålla mitt i, kvar. Såklart en massa mer liv också, förstås. Men det blev tomt när dom åkte, dom där tre. Har längtat så efter att ses och det var så hjärtegott, så.

Vi stökade undan, piffade oss, drog på kalaskläderna, slog in paket och susade sedan iväg. För en kalaskväll i Mäjadalen. ÄlsklingsStoran fyller år idag förstår ni. Så vi hade drömmig kalaskväll där igår och hela lördagen blev liksom ett helgminne så kärt, så kärt.

 

Hoppas att ni fyllt helgen med massa gott för hjärta och själ.

Vi hörs imorn igen!

 

 

Lillafrun

Kommentar

  1. Anna

    Hej! Vilka jättefina bilder!
    Är hunden en Berner sennen? Växte upp med en sådan hund och hon högg mig och min bror (oprovocerat) ganska allvarligt ett flertal ggr innan hon avlivades. Har läst senare att det odlades in oprovocerad aggressivitet i vissa blodslinjer av denna ras på 1900-talet. Vill bara nämna att det kan vara bra att kolla upp detta om ni funderar på valp av denna ras eftersom ni har små barn. Tyvärr kan det väl hända att hundar av många olika raser kan bli aggressiva men för min del förknippar jag det så mycket just med Berner Sennen pga mina egna barndomsupplevelser. Känns ju som att jag känner er lite genom bloggen och vill bara nämna detta av omtanke!
    Hoppas ni får en fin måndag och tack för en väldigt härlig blogg!

    Svara
    1. Lillafrun

      Å, vad du är söt och omtänksam!
      Vi ska absolut vara så noga vi bara kan, den dagen det (kanske) blir aktuellt med hundvalp.
      Hoppas att du inte blivit rädd för precis alla hundar med tanke på vad du då har i minnet sedan barnsben.
      Kram och fin måndag till Dig!

      Svara

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *