Den där stunden var himmelsk.

Dessa varma, varma julidagar.

Det känns som hittepå. Morgnarna och kvällarna är mer än ljuvliga. Sitta ute i tunna sommarstassen och bara njuta av den lilla vindpust som sveper förbi. Dagarna är overkligt, smått olidligt varma.. särskilt med småttingar, med feber, på en varm gammal bondgård där vinden står helt stilla. Jag har dom minsta barnen, som sover om dagen, sovandes inne i vårt timmerhus.. det är svalare där än ute i skuggan.

Ja. Hujedamig. Vilken vecka det här blev. Men ser ni ovan?

Jag har något jag måste jobba på här i livet. Garanterat inget jag är ensam om, men ändå. Att kunna säga nej. Och att be om hjälp. Det är två av mina mission.
Den kombon är dålig. inte ska väl jag kräva det, liksom..

Så ni förstår lyckan, när min Svärmor, mitt i typ livets snurrigaste dagar, bara dyker upp, som en skänk från ovan. Med färska blommor från sin trädgård, ett blöjpaket till Juni och undrar om hon får ta med sig Sixten för att bada..

Jag visste inte till mig hur mycket jag skulle tacka. Grät en skvätt när hon gått. För att jag var så glad. Och så slut. På samma gång.

Och sen gjorde jag det enda rätta; la mig på Storsängen bredvid sovande Juniflicka och liten Prinskorv.

Ja, den där stunden var himmelsk och så mysig.. och välbehövlig.

Jag och barnen fick sedan äta middag hos Farmorn. Som grädden på moset liksom. Kära nån.

Och till kvällen mötte vi pappan. Som såklart hamnade på skogsbrand även igår. Helt otroligt vilken vecka dom har haft, Brandismännen. Bära tunga slangkassetter, långt, uppför berg, genom skog och över mark. I massa timmar i streck. I denna värme. All cred till dom.

Och idag är det söndag.

En sista jourdag för M. Sen kan vi fortsätta det ljuva Sommarlivet, hela familjen tillsammans. Men vi har lyxdag… och hjärtat är varmt. Bestämt sedan tidigare kom Farmor och hämtade Storebror för att ta båten ut till Ulvön idag. Gå på gudstjänst, med fikakorgen i högsta hugg och få ett alldeles säkert underbart äventyr tillsammans. Ni förstår lyckan hos lilla pojken. Han har haft trrrråkiga dagar nu… han som var sjuk först, och blev feberfri lagom till att hans Lillasyster fick febran.. som sedan bara typ hört mamman säga ”å Sixten, inte nu.. mamma måste hjälpa Juni som är sjuk..” eller ”Men Sixten, vänta.. snart.. mamma ska bara amma..”. Jag har känt mig mer än otillräcklig dessa dagar.

Idag är det jag och dom två minsta. Juni är mycket piggare. Bara snuvan kvar. Tyvärr har Lillebror åkt på någon variant av Basiluska också.. klarat sig från feber, än så länge.. men fått elaka hostan som låter så otäckt hos en liten Prinskorv. Han verkar inte brydd, så jag ammar på och hoppas det ger honom gott skydd nog.

Nu ska jag sörpla mitt morgonkaffe, medan Skrållan ser sommarlovsmorgon på tv:n och Bertil sover. Samtidigt njuta ljudet av hammarslagen i väggen… tror ni inte Svärfar dök upp här mitt i utefrukosten, och sa ”jag tänkte jag skulle spika lite”. Kära hjärtanes, vilka Svärisar jag har, va!

Ta hand om er, ni med!

 

Lillafrun

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *