När det var mammans dag.

Å.

Jag ville aldrig att den där dagen skulle ta slut. Morsdag.

Och jag kände mig uppassad som en prinsessa från morgon till kväll.

Okej morgonen började kanske inte så prinsessigt.. Juni drog mig i håret tills jag vaknade. Minimannen sov. Mannen var borta (jag förstod att han var ute i målarverkstaden). ”Haaaallåååå!?” ,liksom. Men vips var mannen inne… lite fundersam var han allt för nog hade han tänkt överraska med frukost på sängen..”ni skulle ju sova länge idag!” … samtidigt sa han; ”fast du tycker ju faktiskt inte ens om att äta dina frukostbrickor i sängen!”.  Sant.

Sen bara en himla massa härligt.

Pussar från tre älskade, vila i sköna vilstolen, lyxigt paket från älskade små. Fågelkvitter, äppelblom i skyn och syrénkvist i hand. Hummelsurr och småfolksskratt.

En känsla av oceaner av du-får-göra-vad-du-vill-tid… oceaner, med en höggravid småttingmammans mått mätt. Det var obeskrivligt skönt att få den där vilan… som jag senaste dagarna verkligen önskar men inte alltid får till i alla fall.

Ett gemensamt träningspass med M sedan. Det var längesedan. Och det var självklart låångt ifrån samma övningar på han och mig… jag var såå nöjd över mina knäböj och så vidare.. medan M svettades av buurpees och tunga hantlar. Men bara grejen att träna tillsammans var så härlig.

Grattande av älskade mödrar. Svärmor först. Tätt följt av tur till lilla byn. Kramar, fika och doftande av syrénsbusken som är mig kär sedan barndom. Ganska så snabbt hem sedan…

…för att fortsätta himlatidem hemma på gården.

Under äppelträdet. Tillsammans med dom där tre jag älskar till månen och tillbaka.

Vi avslutade kvällen med en miniprommis. M vet att jag älskar att plocka blommor, så han hade tänkt ut att jag då både kunde få göra det och samtidigt gav han mig finaste blombuketten jag kunde tänka mig… mannenplockade liljekonvaljer.

En himmelens fin morsdag. <3

 

Lillafrun

Kommentar

  1. Caroline

    Dina ord och dina bilder ger mig otroligt mycket energi och inspiration, tack för det!
    Jag undrar hur ni sover? Låter ni båda barnen sova hos er och isåfall, kommer ni låta barnen göra det när bebisen är född? Vi har tre barn, den äldste fyller 4år i veckan och minstingen är 2månader. Vi vågar inte sova alla i vår stora säng men samtidigt är det så tydligt att våra två småstora barn behöver det. Nåja, vill väl helt enkelt veta hur du resonerar kring detta 🙂

    Svara
    1. Lillafrun

      Heej! åå tack, så himla fint att du säger det <3

      angående sovandet.. har vi ju ett gemensamt sovrum. Skulle kunna flytta i alla fall en barnsäng till Lekrummet men det här sovrummet är så stort att det ryms utan problem. Och ja, vi sover mycket alla fyra i "storsängen". Storebror kan tycka det blir trångt nu ibland och sover kanske 50/50, i sin säng/våran säng. Vi får se hur det blir när bäbisen kommer.. J har vi liksom inte ens försökt flytta på, hon kanske skulle älska det? ...eller längta efter mammans hår att gosa med.. 😉 livet får utvisa hur vi gör.. men 5 pers känns liite trixigt kanske!

      Svara

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *