Att känna sig alldeles hänförd.

Det äär så vackert nu.

Så alldeles sagolikt vackert. Sådär så att det gör lite ont i hjärtat, ni vet? Fast på ett härligt sätt. För kära hjärtanes… vad denna tid är efterlängtad, visst?

Och dessa dagar. Är dom på riktigt?

Det känns som att jag säger samma sak i varje inlägg nu. Men det måste få vara så. För det är såhär det är.

Det känns som att det alldeles nyss var Riktig Vargavinter, som följdes av ljuvlig vårvinter, perfekt april med räsertöande av snön… till sist några dagars vårfeeling i slutet på april, början på maj… och sen blev det sommar. Det går inte kalla dessa dagar för någonting annat, än de allra ljuvligaste försommardagar. Den allra vackraste sortens vår, i alla fall.

Dagarna pärlas efter varandra med sol och värme.. allt känns som för första gången.

Samtidigt som vi skakar på huvudet och knappt tror att dagarna är på riktigt?

-Så har vi Allatillsammanstid. Busiga ungar springer med bara ben. Snart-tvååringen tycker det är jättekonstigt att gå barfota och säger ”nej, mamma! Ha oppoj!” (betyder; ”nej mamma, jag vill ha strumpor”). Preggogympande. En tur till stan, för lekparkshäng för tre av fyra. Den fjärde, blev bortskämd med skön tid på söt salong. Mannen ni vet, han som titt som tätt bokar in mig på fransfärgning för att han vet att det är något alldeles lagom för mig och som jag uppskattar så. Allra sista lilla shoppingen är gjord innan Minstings touchdown också… en ljuvlig filt. Ska visa! Ljumma kvällar och morgnar. Dörrar som står på glänt dagarna i ända. Magiska solnedgångar, med solen som sjunker sakta bakom fjället. Promenerande med Skrålla i vagn. Husbestyr (vi närmar oss slutet på fönstermålningshärvan!!!). Vi äter ute. Springer genom vattenslangen. Och liksom försöker, så klyschigt men sant, fånga dagarna så mycket vi bara kan..

 

Medan mannen och barnen nu cyklade, och knatade iväg till Farmor och Farfar som kommit hem efter en vecka på vår älskade ö (ÄlsklingsGotland, ni vet), ska jag ta hand om tvättkorgen. Ganska så ljuvligt att sätta sig i ljumma som-sommarkvällen i maj, med mjuka kvällssolen i ansiktet och vika tvätt… tvätt som svämmar över och är ett tecken på att jag är förunnad med darlingar runtomkring mig.

 

 

Önskar er en skön kväll!

 

Lillafrun

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *