Jag nyper mig i armen och undrar om det verkligen är på riktigt.

Det är både maj- och preggoiver, på samma gång.

Dagarna fylls med bara en massa mysigt, hjärtefladdigt och vårhärligt.

Jag nyper mig i armen och undrar om det verkligen är på riktigt.

En ny vår. Så vackert, bara det. Det är så nymodigt att hänga den första tvätten ute. På toppen av allt, var det dessutom en massa små bäbiskläder i tvätten, bland dom andra småttingkläderna…

..jag får fjärilar i magen. 

Så idag sorterade jag tvätt…. för fem personer. Vem är du lilla femte hjärtat? 

Bebbekläder från Minstings storasyskon är framsorterade, tvättade och vikta.

Jag mår mer än gott i förberedelserna. Noppriga ärvespyjamas kan vara det mysigaste, alltså.

 

Vandrar sedan vårig promenad. Miniman leker med sina småvänner. Lillan sover gott i vagnen. Det är otroligt mycket tussilago och vattnet i ån är högt, så högt. Till kvällen när alla är samlade igen, möts vi för middag. Pratar om dagen, hur alla har haft det. Sen går vi ut på gården. Älskade trion hjälper Preggomamman ihop med högarna som krattats ihop under dagen. Nu kan här checkas ”Vårkrattning” från vårlistan också.

Solen är mjuk, luften stilla. Småttingarna ser ut som två solstrålar där dom sitter framför sin pappa på fyrhjulingen. Jag kommer på mig själv med att le så det nästan gör ont i kinderna… inte så mycket annat att göra, när det där småfolket tjoar och lever lyckligt.

Nu är det kväll.

Barnen sover gott. Jag hör hur mannen bökar på ute på lon. Röj och städ, för att få plats med vårens brädfodringslass. Solen har precis gått ner. Himlen är alldeles rosa. Och det ska bli mer än gott att krypa ner bredvid småttingarna, i den alldeles nyss-renbäddade Storsängen.

En tisdag i maj.

 

Lillafrun

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *