En vändning från härligt, till är-det-någon-som-skämtar-med-oss-drygt.

Det var en fin aprildag.

Förutom liten Skrålla med feber. En dammsugare som totalt ramlat sönder. Och en katt som grävt upp en drös av mina tulpanlökar (morr!!!).

S hade haft en så bra dag bland småvännerna. Så fint. Tjuriga hostan som jag var lite orolig över skulle störa i snabb lek, hade inte gjort det ett endaste dugg. Lillan yrvaken i vagnen, pojken till fots bredvid. Premiär i livet att gå hela vägen hem från Förskolan. Som önskat av honom.

Över forsande ån, genom kära byn. Plockande av tussilago i dikena till mamman. Varmt och så skönt. Ljuvliga utetimmar. Gungande och första små krattningsdragen på torra gårdsfläckar. Jag var lyrisk. Till kvällen var det så gemytligt att det inte var klokt.

Första riktigt vårvarma kvällen kändes det som.

Medan jag skulle städa det sista, bäddade mannen ner småttingarna i Springvagnen och drog på löptur. Tränade och sövde barn på samma gång. Så möttes vi hemma sedan, småttingar sov gott och vi tyckte att det nästan var en föör behaglig kväll för att vara sant. 

PANG

Fars!

Småttinglivskaos

Från ingenstans vaknar S i gallskrik. Klagar på ont öra. Vi har aldrig varit med om det tidigare och försökte läsa oss till vad vi skulle göra. Gråt, gråt, och till sist så vaknade såklart även den andra tungsovande lilla människan. Så då hade vi två som gallskrek. J med hennes feber och S med ont, ont öra. Vi försökte locka i S alvedon tillsammans med favoriten crush. Så äckligt, och så en slemdryg hosta som satte igång, så plötsligt var alvedonen uppe igen…! Åh. Efter lång stund av skrik fick vi lugna barn framför en pettsonfilm.

Men bara en stund, sen fortsatte ledsamheterna.

Vi bestämde oss för att packa oss ut i bilen i sena kvällen, så Miniman kunde somna upprätt, vilket skulle vara skönare än liggande. Med varsin glass i barnens händer, klockan 22 på kvällen, åkte vi iväg. Vad gör man inte liksom…

Men inte ens glass hjälpte. Så vi återvände hemåt för att göra ett alvedonförsök till för smärtstillande. Efter många om och men har stackars Liten lyckats truga i sig äckelalvedonen när vi åker iväg på småvägar i byn. S somnar gott…men några få minuter senare händer mardrömmen i bilen.. alvedonen stannar inte den gången heller, om man säger så.

Kaos. 

Sanering av bil och barn och ännu mera gråt i vad som nu blivit natt.

Jag och M tittar på varandra och undrar ”har han fått Äckelsjuka nu plötsligt eller vad!?”…S har inte varit på föris på en vecka, vi har bara träffat familj, inte varit bland äckelsjuka ett endaste dugg, men vacklandet började. Får råd från andra päron att precis det här kan hända med brusig alvedon i liten kropp… det verkade sannolikt.

Hemma i natten bäddar vi ner småttingar i storsängen. Från ingenstans sover dom båda lugnt. Jag och M röjer hem, pustar och hamnar på kudden alldeles för sent. Ber för en lugn natt. Vaknar svintidigt i morse och tittar på varandra… barnen sover, i typ samma position dom somnade.. tacksamt. 

M åker på jobbet. Jag somnar om. Någon timmar senare vaknar vi. Och mamman känner direkt att ”nu får jag h-vetesmigrän”. Hinner peta i mig två alvedon, ringa M och sen är talet nästan putsveck.”Jag förstår inte vad du säger, mamma” sa lillvännen. Jag försökte behålla lugnet så gott jag kunde tills M var hemma. Men den här typen av migrän är så fruktansvärt obehaglig. Syn, känsel- och talbortfall även idag alltså. 8 timmar plåga. Och därefter nu ”bara” migränbakis…

Håhå, vilket dygn, alltså. Jag sa redan när vi la oss så sent igår att det här bäddar nog för ett migränanfall, eftersom sömn verkar vara något som stör. Samma visa var det ju förra veckan när jag drömt och sovit dåligt. Då kom h-vetesmigränen.

 

Jaa… så, så kan livet vända från härligt till är-det-någon-som-skämtar-med-oss-drygt, i en grisblink.

Tacksam är jag över att vi ändå är så förskonade från sånt här tråk. Att M kunde komma hem fort idag. Att S inte klagat det minsta på varken öra eller annat idag utan mått tipptopp (hur är det ens möjligt?). Att J´s allmäntillstånd är så bra trots feber dag två. Och så är jag lycklig över att vara igenom den här svängen av ont. Hoppas på en lugn kväll och god natt så det kan få bli en härlig valborgshelg här hemma på gården för hela familjen!

Ta hand om er alla ni så hörs vi snart igen!

Lillafrun

Kommentar

  1. Fru J

    Åhh, stackare! Skönt att det är någorlunda bättre för er alla idag. <3 Ett litet tips från en som lidit av migrän sen nästan ett halvt sekel tillbaka och fyra graviditeter är att stoppa i sig en ordentlig dos magnesium av bästa sort till kvällen (undvik de med massa tillsatser och skräp i). Men du kanske redan vet? Brukar hjälpa.

    Svara
    1. Lillafrun

      Ja, vilket kaosdygn det där var 😛
      Du är så gullig som tipsar, ska försöka komma ihåg att prioritera mig i apotekssväng för magnesium!

      Svara

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *