Loppislycka!

För vi startade veckan med Loppis, vi.

Hur trevligt som helst. Min lilla pojke är min sanna Loppisvän och var lika nipprig som sin mor innan vi var framme vid vårt hak. Medan Lillasyster sov, uppassad av söta tanter som tittade ut genom fönstret ”så att ingen skulle ta vagnen” (hemska tanke!!).. så botaniserade jag bland travar av gamla tallrikar, rader av glas och porslin i alla dess färger och former. Dukar och tyger, brickor och blomkrukor. Himmelrike! S parkerade sig i den hörna han som alltid gör; Leksakshörnan. Såklart.

 

Och som vi fyndade, alltså.

Vi lyckades hitta allt vi var ute efter; ”någonting”, var Minimannens plan. Den nöten knäcktes ju lätt. En liten bok, ”som man kan skkrriva i”. Och ett bamsememory!” fann han.

-Vad kostar det här?, hörde jag honom fråga 

-åå, jaa.. ska vi säga en krona för varje. Så det blir två kronor, svarade söta Loppisdamen

Minimannen jublade över att få ett ”ja, du får båda Sixten!” av sin mamma och undertecknad log stort, i smyg.. både av storheten i att lillpojken ordnade för sig själv och frågade och undrade, och dessutom blev så himla lycklig.

Mamman hade hitteönskningar som; en duk till köksbordet att kalla påskduk. något att plantera dom där små våriga lökarna i som vi köpte för några dagar sedan. en sockerkaksform, inte sån där bara platt… 

Jag fann allt. Och lite till.

Bonus blev; En liten zinkhink med lock.

En söt blomkruka. En blåvit kökshandduk.

En assiett. Och en gammal, gammal skål.

När vi rullade hemåt var Snabbvagnen mer än fullastad. Två darlingar. Kassen med allt loppisgrejs. Zinkhink utanför den påsen. Tre kilo kattmat som vi lyckats få med oss på vägen också. Och så den där långbacken hemåt. Det var fasligt skönt att slå sig ner på sparken och vila ett slag sedan, medan Juniflickan fortsatte sova och Minimannen lekte i snön.

Sen slog vi till och planterade och gjorde fint.

Skålen som jag inte visste precis vad jag skulle ha den till, fick bli ”något att plantera i”. Hade ju egentligen tänkt den där kockumkitteln till det, som visst inte ens hade hunnit bli uppackad innan bilderna knipsades.. men skålen blev så himmelens fin så den där kockumkitteln får vänta till annat.

Duken på köksbordet och lilla påskiga, våriga plantering ovan. Färgsprakande och härligt. Jo, jo. Mer än nöjda!

 

Loppislycka!

 

-Och så är veckan igång och det med en mycket god start.

 

Snart, snart lååång påskhelg. Jag längtar, massor!!

 

Vi hörs snart igen!

Lillafrun

Kommentar

  1. michelle bergström

    Jag, precis som du, älskar loppis! Däremot gör inte min pojkvän det, han skulle aldrig få för sig att te.x. köpa tallrikar, glas, eller någonting annat som någon har ätit/druckit på/ur. Jag däremot kan det, jag menar, man diskar ju det och gör det fräsht igen. Han äter ju på restaurang, hur många äter inte på samma tallrikar där haha?
    Hur som helst, jag undrar vad din man tycker om loppis. Gillar han det lika mycket som du, eller tänker han lite likadant om min pojkvän?
    KRAM!

    Svara

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *