Att ta en stund på övervåningen, spara före-bilder och renoveringsprata lite.

Vi öppnar den där dörren i hallen. Går trappan upp. Och kommer hit, tycker jag! När man gått ända upp och vänder sig om.. står man precis här;

Trapphålet nere till höger i ”i bild” nu. Det ska sättas igen för att vi ska slippa denna smala, (dödsfarliga) spång. Trappan kommer att flyttas med andra ord.

I alla fall. Kikar vi framåt nu, ser vi den delen vi ska använda för att göra till barnrum. Vi går framåt nu.. och kikar till höger;

 

Det där ska bli Junis rum så småningom.

Till första fönsterbytarhalvan ingick fönstret rakt fram. Det till vänster väntar på att tas bort och bytas mot ett nytt, på rätt höjd såklart.

Timmer, timmer, timmer, timmer…

….

 

Just nu är renoveringsivern näst intill oliiiidlig här hemma. Härligt ju. Vi är mer än peppade. På att slita igång arbetslaget som haft lite lugnare tider nu i ett par, tre månader. Ok. Lugnt och lugnt. Älskade Livet är aldrig lugnt, men just renoveringsmässigt har vi haft lägre växel ett tag… bara gjort så kallat ”smågöra”.

Sedan hösten 2016, när stora fönsterlasset kom, har ju fokus varit som mest på att måla fönster, dörrar och som förra våren och sommaren; sätta in nya fönsterna och brädfodra om halva huset. Vi gick i mål med det enligt plan hösten 2017. Nu gör vi samma resa i repris med andra halvan. Det där vet ni ju. Målet är att vara klara med hela 25 fönsterbyten och 3 pardörrar insatta och prick hela huset brädfodrat när hösten 2018 är här. Vi får se hur det går. Livet går före i alla lägen. Men det vore ju himla härligt!

Utöver det största fokuset som fortfarande ligger på utsidan framtill den är klar, så blir det en del fix på insidan av fönsterbyten. Som här i köket där det gjorts smygar, dragits ny el, målats och sånt. ”Smågöra”. Särskilt i jämförelse med mycket här hemma. Köket är nu klart och får vara som det är länge till. Allt som fungerar blir prio längre ner i listan och köket är som ni vet ett rum vi bara älskar, som det är redan nu. Precis som förra året denna tid, typ när fönsterna torkar, så jobbas det på på övervåningen i den takt det hinns med.

Vi hade tänkt att ta en halva i taget där uppe, men har bestämt oss för att köra på. Inom några dagar borde hela övervåningen ha takreglar och det är sedan dags för innertaksmålande och uppspikande. Dom senaste rummen som jobbats i är Dom Blivande Barnrummen. Alltså. Nipperheten på den. Ovan såg ni alltså Junis blivande rum. Och här ser ni Sixtens;

Det här får vara gänget med före-bilder, tänker jag. Älskar ju att spara på såna och kika på när vi är framme vid målet.

Jag vill bara dra hem tapetkartor, färgprover, köpa små söta lampor till fönstren och flytta in åt kidsen på en gång. Men skynda långsamt var det, ja. Mycket kan vi göra precis själva, men så fort vi behöver (och det passar för samtliga såklart) så är kära Svärfar här och hjälper oss. Dom är så fantastiskt söta där dom står och jobbar bredvid varandra, mannen och Farfar. Vilket team. Som vi är tacksamma för alla råd, all erfarenhet och hjälp. Både min pappa och M´s pappa har snickrat på sina egna hus en gång i tiden.

Till skillnad från våra barndomshem, som båda alltså var nybyggda för våra päron, så är ju istället vårat hus typ hur gammalt som helst. Byggt någonstans mellan 1763-1819. Vi försöker vara så genomtänkta och varsamma vi bara kan. Vill bevara vad vi kan (i samklang med vad vi tycker är charmigt), använder material snälla för huset och oss och ja, byggnadsvårdar så gott vi rår med.

 

Ok. En liten tur genom halva övervåningen. Tänk när vi kan bo där uppe…

..men var ska Minstings rum vara? tänker ni, kanske … och det har vi inte prick bestämt ännu.. men utrymme finns.. 

Lillafrun

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *