Att stilla en längtan.

IMG_7135 IMG_7137

Det blev söndag och första dagen av oktober..

…så fort dagen var igång, var några mer än peppade på att skörda den sista delen morötter som är kvar. Det är dom, morötterna, och en liten tuss sallad som växt till ett miniträd, som är kvar att skörda. Ett rejält knippe fick det bli.

IMG_7145IMG_7148

Äntligen, skulle vi kanske få till det som faktiskt gjorde att mor och Miniman sådde morotsfrön på försommaren; Att Baka Morotskaka Av Alldeles Egna Morötter.

IMG_7149

En stund senare så stod den där! Drömmigt!  (Receptet finner ni HÄR)

IMG_7152
Och plötsligt var vi på väg till en vacker plats. IMG_7159IMG_7198IMG_7161Skogen, lilla sjön, tystnaden, lugnet. IMG_7153Fikakorgen med nybakt morotskaka var med, såklart.

IMG_7204-2Höstbarn förevigades.
IMG_7218-5Storebror och Lillasyster.

Mitt och mannens päronhjärta liksom smalt. Det är ju så häftigt. Två stycken minimänniskor. Två uppsättningar halva-halva mannen och mig.

IMG_7218-6…och det här med fotografering. Det är verkligen bland det roligaste jag vet.

Det var så vackert där vid lilla sjön.

IMG_7182

Och alldeles lagom till att vi tagit oss en liten skogstur, tittat på lugna vattnet och inte hittat en enda kantarell. Då, bestämde sig regnet för att komma. Vi gömde oss under tak. Sörplade kaffe, åt morotskaka och bara hade det så förträffligt. IMG_7232”Vilken tur, att vi har oss..”

…Utbrister den absolut vackraste lilla pojken jag vet. Hur kan det få plats så mycket människa i en så liten kropp? Oavsett. En ynnest att få vara med på färden, med en liten Juniflicka och Miniman. Alltsammans med den där skäggige som är min klippa genom allt.

IMG_7196

Så återvände vi sedan hemåt.

Men en stillad längtan.. efter Morotkaka och skogen. Dessutom, med hjärtat fyllt av en Riktig Guldstund.

En innerligt fin oktoberbörjan.

Ta hand om er <3

 

Lillafrun

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *