Att ha fast land under fötterna igen. Och ett ”Aldrig mer!”….

27072016-IMG_3702

Vi njöt av Gotland till allra, allra sista stund igår..

Mannen och S var iväg till lilla byn en sväng på morgonen och fixade med olika saker. Och jag och Juniflickan packade och städade ut oss ur Bertil-bo. Sen drog vi till stranden en allra, allra sista gång för den här gången. Jag hoppade av på vägen dit och sprang halva vägen. Det var helt makalöst skönt att slänga sig i havet när jag väl var framme. Helt galet varmt i vattnet. Pojkarna var redan i när jag kom dit, såklart. Vi hade en ljuvlig sistastund av strandhäng..
27072016-IMG_370127072016-IMG_3697

…innan vi sedan åkte hemåt gården, sköljde bort saltvattnet från kropparna och packade in oss i den nystädade, återigen osandiga bilen.

Så drog vi iväg. Mot Visby!

 ..Och Färjan! Kommer aldrig mer att åka med det där Rederiet vi åkte med igår. Vi åker alltid Destination Gotland, men tyckte den nya båten, Gotlandsbåten, som börjat gå i sommar verkade intressant. Det braiga var till exempel tiden 18.35 på dygnet. Men det var väl typ det enda braiga. Enligt den hariga mamman i alla fall. Jag, som är rädd för trånga utrymmen, fick verkligen bita ihop när vi körde in på bildäck. Fy. Oootroligt lågt i tak, ruckligt, parkeringskillar överallt som pekade hur vi skulle stå (..så man kom knappt emellan bilarna… och då är vi inte stora människor precis) och så lät det hur högt som helst av apläskiga fläktar (så Sisten drog, cool som han likt sin pappa är, på sig sina hörselkåpor som han ju hade med sig i packningen för traktor-rejset skull)… men nä, mer behövde inte jag för att bli rädd och måla upp värsta titanic-scenen i huvudet.

Den där älskade, lugn-för-oss-båda-mannen. Han hade ju såklart rätt. Allt gick bra, resan flöt på hur bra som helst och vi drog vidare med våra sovande två älsklingar i baksätet. Minimannen sa innan han somnade;

”Mamma älska mig. Pappa älska mig. Juni älska mig. Fajmoj älska mig. Mojfaj älska mig…” och så vidare. Plötsligt längtande till gänget där hemma. Blev lite pist på sina päron när vi sa att ”men du Sixten.. vi ska bara sova på hotell en natt först.. sen! imorn! då, ska vi åka hem till vårt eget hus!”.

Så;

Här vaknar vi till torsdag, på HotelleT, som S säger. I vårt stora familjerum. Som vi skrattade i natt när vi kom hit. S fick vakna när vi skulle ta oss in, så han visste lite vart vi var och sådär. Himla konstig grej att förklara vad ett hotell är. Men mamma, vart ä hotellet vägen? undrade han när vi kom in på rummet… då tyckte han hotellet försvann. Utifrån kan man nästan förstå lite lättare, liksom. Men fort var han varm i kläderna här. Vi fick dra ur telefonen det första vi gjorde, för någon sa jag mååste linga telesonen! och höll på att börja terra roomservice det första han gjorde. Sen var han i heaven när hans mamma gick bananas och lät han få en kaka med chokladpluttar i,  som vi fick härifrån. Alltså, den minen… lycklig tvååring.se…

Nu har vi sovit som bara den och ska traska till frukosten. Bara Minimannen som ska väckas först. Denna sjusovare. Mysigt och fesligt med hotellfrukost.  Att mannens alla borta-på-hotell-nätter under året ger en massa poäng att utnyttja såhär, -Himla bra alltså!

Vilken semester vi har!!

Lillafrun

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *