Dagens syn.

IMG_3278-red

Det där är Minimannen, det.

Mycket människa i en liten kropp.

Han tyckte helt sonika att det där med att åka vagnen, när han ändå bara skulle vara vaken och inte sova, var tvärtråkigt helt plötsligt. Ska tilläggas att han suttit där en bra stund när han lessnade, vi hade nämligen varit iväg och gjort byn; jag hämtade ut ett paket med något så fint som ni kommer få se så småningom, så var vi på lilla mataffären och slutligen på loppis (lovar att visa mina loppisfynd imorn!). S älskar sin vagn och har alltid gjort, det är jag väldans glad för. Men idag fick jag en sån där jag-tror-jag-fattar-vad-som-väntar-känsla… snart kommer säkert min kavata lilla ettåring vilja gå själv när vi ska någonstans. Som idag, när vi då varit iväg på den där turen som resulterade i en hel påse fylld av massa loppat. Den synen, av det där lilla livet som kämpade med stora vagnen framför sig. Alldeles lycklig och småflåsande. Den synen, gjorde att mitt mammahjärta slog volter om och om igen.

Så liten men ändå så stark.

Så trygg och orädd och nyfiken på livet.

En halva-halva av mig och mannen jag älskar så starkt.

Han, M, jag nu börjat smyglängta efter, så här dag tre ifrån.

Livet alltså. Fint som snus.

IMG_3280-red

Finonsdag. Småkall och lite med våren på paus. Fick mig ännu en lyxig löptur i förmiddags; med S sovande i vagnen hemma på altanen, noga vaktad av Mormor och Morfar. Lyxigt, ja. Så tog vi den där svängen på byn och när vi kom hem var vi så trötta allihopa att vi somnade härsan och tvärsan. Det var längesedan jag sov en eftermiddagslur, så himla skönt!

Onsdag, jo jo.

Lillafrun

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *