Något jag lätt glömmer. Och något man omöjligt kan få för mycket av.

IMG_9742-2

Det blev en kort dag på låtsasjobbet idag.

Så jag skyndade mig hem till mina två. Solen sken, vår i luften, och efter lunch fick jag egentidslyx i form av en springtur. 7 kilometer med solen i fejjan långa bitar. Men nä, låter er inte luras. Det var ingen lätt tur. Så är det ju ibland. Det är bara gasa på ändå! Vansinnigt härligt var det att komma fram och ändå ha klarat sig igenom rundan. Och jag tänkte på det när jag var ute och sprang… att jag alltid tycker alla andra är så duktiga när dom/ni motionerar. Blir impad och tycker dom/ni är så starka! Jag är väldans dålig på att tycka att jag själv är duktig och gör det bra. Men idag bestämde jag mig, mitt i en tokjobbig kilometer, att jag minsann gjorde det himla bra, jag med. Ibland glömmer man bort sig själv. Ja, ganska ofta faktiskt.

Sen, till det bästa!

När jag kom hem möttes jag av Minimannen och hans snyggpappa. Jag sprang bara in och gjorde mig redo för att, nu osvettig, gå ut igen.

11032015-IMG_9772

Vi knatade på här ute på baksidan. Så himla glad att vi bor som vi gör ändå. Bästa lyanläget vi kan tänka oss.

Sen slog vi oss ner vid vårt hänga-tvätten-träd, som vi bäddat om med liggunderlag. Tog fruktstunden där ute och det var så jädrans härligt! Vårvinter, alltså. Norrlands guldårstid!

11032015-IMG_9796Liten älskar frukt. Särskilt när han får äta den alldeles själv.

11032015-IMG_9786

Vindruvor i pyttebitar. Det var gode gott, sa han. Jag var bara tvungen att prova skriva sådär; ”gode”. Man säger så här uppe i Norrnorr. Det betyder ”jätte”, tror jag.. (efter 5 år här).

Och den där fruktstunden?

Den var verkligen gooode härlig! 

IMG_9784-2

Men sitta still kan man ju inte göra hur länge som helst, visst? Nä, inte enligt vissa, i alla fall..

11032015-IMG_9804Så då knatade vi lite till och plockade pinnar och sa tittatittatittatittah dääÄ.. och tittatittatittaaa hääÄä.. 

Lilla ettåringen. Du kan så mycket nu. Bläddrar i boken själv och säger tittah dääÄ med den gulligaste rösten jag vet. Så traskar du på som om du inte gjort annat. Ropar på mamma och pappa så hela stora huset hör och gubbskrattar för att roa oss andra. Det tycker du är väldigt roligt, när vi vuxna blir fnittriga av vad du gör. Då drar du gärna på en växel till…

Familjetid en helt vanlig onsdag eftermiddag. Sånt kan man bara inte få för mycket av.

Lillafrun.

Kommentar

    1. Lillafrun

      Om du menar den i inlägget innan detta, den med det tänkvärda trycket? Så kommer den från Kappahl, i höstas någon gång. 🙂
      Så himla fin, på alla vis 🙂

      Svara

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *