Att ladda inför pirrigheter.

IMG_5356Hå, hå. 

Så mosig man kan bli i huvudet, alltså. Av en dag av full koncentration och lyssnande. Skönt var det då att traska hem genom det makalöst vackra vinterlandskapet, där träden var så tunga av snön och himmelen var sådär magiskt mörk, fast på något vis ändå, ljust blå. Att komma hem till gulliga lyan med bolmande element, snö på insidan baltandörren och vackra vita nejlikor i vardagsrummet. Och till mina pojkar, förstås. Byta om från fancypancy-kläder (jaja, mer uppstyrda än långkallingar i alla fall..) och hoppa i vintermunderingen. Ljuvligt.

Vi gav oss ut, alla tre. Det var liksom för vackert ute för att inte tas tillvara på. Och friskluft när man känner sig mosig i huvudet, ja, det är minsann ett vinnande koncept! Och det var så himla mysigt. Nu är det dessutom inte sådär snorkallt längre, heller. Perfekt vinter, helt sonika.

Oftast går vi ju bara med vagnen när Liten ska sova, men nu var det inte sovstund så han satt upp hela långpromenaden, nerbäddad i sin Voksi. Dagens eftermiddagsäventyr var en riktig höjdare, enligt Minimannen. Föräldrarna var också makalöst nöjda.

IMG_5273_wmVisst har Liten världens finaste tjocksockar? Farmor har stickat. Lyx, alltså. 

Så nu är vi rödrosiga om kinderna och sådär skönt trötta. Jag känner mig inte lika mosig i huvudet längre och snart är köttfärssåsen och spagettin klar, jag är så hungrig att jag smäller av. Ikväll ska här laddas inför morgondagens pirrigheter. Äta köttfärssås så det står ut genom öronen, pussa på bäbisen tills han säger MÄÄÄäH! (NÄÄÄäH!). Så ska jag och M träna varsitt träningspass också.

Ja, det blir nog en finfin kväll, det här.

Må så gott, ni med!

Kram/lillafrun

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *