Trillande glädjetårar. Vi är i mål!!!!!!!

Just nu, vet jag inte om jag ska skratta eller gråta.

Uppsatsen är klar! Vi är i mål med denna crazy-bananas-höst.

I huvudet rör sig tankar och ord, runt, runt. En blandning av lättnad, vemod, separationsångest, jullängtan, hemlängtan, ännu mer separationsångest, lycka, någon slags sorg. En tacksamhet. Så oändligt stor.

Som vi har kämpat denna höst.

Det har varit tufft. Många gånger. Men vi har inte gett oss. Målet har varit vårt mål. Och är det något vi är, jag och mannen, så är det tjuriga.

Bäbisen, har varit min hjälte. Mannen, min klippa. Trots att jag hållit på med en hel del saker som hör min utbildning till, så känner jag inte att jag tappat tid med min älskade Miniman, vilket är det allra viktigaste i det hela. Pappan har haft så herrans många uppdrag denna höst, att jag och Liten snarare har tumanhand-hängt så mycket, att vi nu är varandras absoluta favoriter! När jag tänker efter.. så förstår jag inte hur vi hunnit med allt.

 Vi har stöttat varandra och team-workat, på det där sättet som gör oss till dom Tre musketörerna. Teamwork, lagt Lilla-familjen-pussel med ett ständigt prio-ett-fokus på att Liten ska ha det bäst. Det där, en gudomligt snäll bäbis och en stor skopa jädra anamma. Det är vinnarkonceptet.

Eftersom Liten ammats/ammas så har jag inte varit från honom längre tid än typ tre timmar på en dag. Ofta, ofta har vi ju dessutom skrivit här hemma, så då har jag haft bäbis nära trots allt. Guld värt. När det har knipit, att pappan inte kunnat ha honom, har Liten fått hänga med på allt. X antal gånger har han och pappan kommit rullandes med vagnen till universitet, för Liten-matpaus. Minimannen har suttit med på ett par föreläsningar, på PM-seminarium. Och tänk i våras… när jag hade två dagar av examinationer (det enda jag inte kunnat läsa in under förra året innan han föddes. ). Då langades han in genom fönstret för att äta mitt i redovisningsracen. Han har bläddrat i tråkig litteratur, som han upplevt som latjolajban. Han har myst i mammas knä, när hon skrivit uppsats. Vid vår sida har världens bästa skrivarkompanjon och vän suttit. Käraste, käraste C. Tack. <3  När vi bor i norrnorr utan familj nära, så har det förstås varit ännu lite trixigare när allt ska pusslas och det ibland har kört ihop sig. Men det har gått.

Bäbisen.

Han är en hjälte.

Och nu är jag så tom i huvudet och full av lycka, på samma gång. Att tårarna bara trillar från kinderna.

Vi är färdiga. I mål. M jobbar imorn, men annars har vi flera veckor framför oss. Av tillsammanstid. När det nya året börjar återstår opponering och respondering, men det högsta berget av alla är bestiget. Senare i vinter väntar några veckor av slutpraktik. Men min plan och dröm om att stå där i juni, med resten av klasskompisarna. Ta emot vår examen.

Jag hoppas. Och faktiskt, tror. Att jag kommer klara det. Dessutom, med en (då) liten ett-åring med handen i min.

Nu. Väntar jullov. Och i huvudet rör sig tankar och ord, runt, runt. En blandning av lättnad, vemod, separationsångest, jullängtan, hemlängtan, ännu mer separationsångest, lycka, någon slags sorg. En tacksamhet. Så oändligt stor.

Julkort månne???_wm

Dom tre musketörerna. Det är vi, det.

Kram/lillafrun

Kommentar

  1. Therese

    Stort GRATTIS! 🙂 Låter som ni har en efterlängtad och härlig jul/tid framför er. Lite nygiken hur ser era planer ut när du tagit examen?

    Fira ocv njut ikväll!

    Svara
  2. Titti

    Grattis! Jag har precis publicerat min d-uppsats så jag vet vilket kämpande ni haft! Känslan är enorm och det är så skönt när det är över. Och så här i efterhand tänker iaf jag ”att så svårt var det inte, kanske ska skriva en till nu när jag vet hur man gör!” 🙂 Hoppas nu ni får ett riktigt skönt jullov!

    Svara
    1. Lillafrun

      Tack så mycket!! 😀 Ha, ha! Nää.. den tanken har INTE slagit mig. Än 😉 Men nog har du rätt i att det skulle vara mycket enklare nu, än för några månader sedan! 🙂 GRATTIS till Dig med!! Ha en skön helg!!

      Svara

Lämna ett svar till Lillafrun Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *