Precis i tid.

Som en ostkrok känner jag mig nu.

Ryggen. Rumpan. Benen. Tummen. Att sitta på golvet och slå in paket är jobbigare än man tror. Men, jag måste sitta på golvet när jag gör det. På mitt flickrum. Riva tejpbitar tills skinnet på tummen är veck. Göra det finaste paketet,till precis alla. Knorva snören, knyta rosetter. Skriva god jul. GOD JUL. Det är ju inte klokt. Juletiden är här nu. Igen.

Mitt fönster.

Mycket rött. En del vitt. Lite hampasnöre. Mycket kärlek.

Fina etiketter.

Vissa paket är jag mer nyfiken på än andra. Till exempel detta. Åå, nyfiken i en strut. Det är jag det!

Jag har ett litet problem,vilket är att jag hela tiden håller på att försäga mig till alla, vad det är jag har i paketen. Och då…ja då känns det ju lite som att man tappar poängen med paket och inslagning och hela faderullan? Hittills har jag lyckats bita mig i tungan. Precis i tid.

NU är jag klar med julklapparna. Helt och hållet. Både inköpta och inslagna. Fett skönt! 

-möjligt,kanske,kanske…så blir det en tur till stan imorn. Jag är sugen på en julklapp till mig själv. Hittar jag vad jag letar, ja då kommer jag visa, såklart!

 

KRAM/lillafrun

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *