Fortsättning följer…

Hej min vän!

Å, jag känner mig alldeles matt just nu. Som att luften gick ur mig helt och tanken går; hur ska jag någonsin orka göra någonting igen? Och så kan man ju känna, när man liksom samlat både kroppen och knoppens energi till att göra någonting ansträngande.

Den gemensamma fiollektion gick bra. Jag var nervös, men jag klarade det, hejja mig! (Får man säga ”hejja mig”? -Klaart man får. HEJJA DIG, säger jag också!)

När jag var på väg hem till lyan, efter skolan, så ringde jag M och frågade om han inte kunde komma och möta mig. Ingen tvekan på hans svar. Och alltså, jag är så kär i den pojken så jag nästan blir trött på mig själv. Ja, jag tänker i alla fall att DU blir trött på att läsa om det hela tiden… blir du det? Men jag är ”rädd” för att det inte kommer bli ”bättre”. Hihi.
Kramas i mörkret med den man älskar allra mest här i livet. Knarrande snö under skorna,enbart några glesa gatulysen som lyste lite sådär halvdimmigt…ja, det var lätt dagens höjdpunkt! Sen gick vi hem och åt trerätters. PÅ EN TORSDAG!? Ja alltså, det var rester ifrån veckan. Båda ville ha av allt, så sammanlagt blev det tre rätter var. 😉 Haha!

Jag skulle helst vilja köra ett tabata-pass nu… frågan är bara; orkar jag?

Fortsättning följer…

 Jamen då avslutar vi här då. För nu. Med en bild på en fin matta och ett par fötter förklädda i prickiga sockar. Mer komplicerat än så behöver det ju inte vara. Näpp!

Och en sak till! Tack för att du kikar in här hos mig. Det gör mig så glad, och allra särskilt när du lämnar spår efter dig 😀 

KRAM / lillafrun

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *