Alldeles, alldeles underbar.

28072016-IMG_3748

Hemma!

Den kändes till slut som en evighetsresa, den där hemresan. Med övernattning och stopp härs och tvärs på vägen hem. Ett dygn totalt liksom, från att vi drog iväg med färjan igår till att vi rullade in på gården. Men allt har gått bra, så nu är vi alla bara så himla nöjda och glada över att vara hemma igen.

28072016-IMG_3761 28072016-IMG_3746 28072016-IMG_3763

Storebror drog först ett lekrace här hemma, sen kutade han över till Fajfaj och Fajmoj. 28072016-IMG_3757Lillasyster myser med pappan som öppnar post från en hel vecka.28072016-IMG_3752 Jag ilar runt härs och tvärs. Packar upp, plockar gammblommor. Gläds över rosenknoppar i trädgården. Njuter av ljudet av tvättmaskinen, tanken på att krya ner i sköna renbäddade storsängen och av att hemmet var precisnystädat sedan vi åkte…bara nu lite jättedöda flugor vid fönsterna som behöver tas omhand.

Så mysigt att vara hemma igen och pyssla och påta.28072016-IMG_3751

 Julikvällen är lugn och så vacker. Och vi är hemma igen. På vår älskade Drömgård.

Borta-bra-men-hemma-bäst-känslan, alltså.

  • Alldeles, alldeles underbar.

Lillafrun

Att ha fast land under fötterna igen. Och ett ”Aldrig mer!”….

27072016-IMG_3702

Vi njöt av Gotland till allra, allra sista stund igår..

Mannen och S var iväg till lilla byn en sväng på morgonen och fixade med olika saker. Och jag och Juniflickan packade och städade ut oss ur Bertil-bo. Sen drog vi till stranden en allra, allra sista gång för den här gången. Jag hoppade av på vägen dit och sprang halva vägen. Det var helt makalöst skönt att slänga sig i havet när jag väl var framme. Helt galet varmt i vattnet. Pojkarna var redan i när jag kom dit, såklart. Vi hade en ljuvlig sistastund av strandhäng..
27072016-IMG_370127072016-IMG_3697

…innan vi sedan åkte hemåt gården, sköljde bort saltvattnet från kropparna och packade in oss i den nystädade, återigen osandiga bilen.

Så drog vi iväg. Mot Visby!

 ..Och Färjan! Kommer aldrig mer att åka med det där Rederiet vi åkte med igår. Vi åker alltid Destination Gotland, men tyckte den nya båten, Gotlandsbåten, som börjat gå i sommar verkade intressant. Det braiga var till exempel tiden 18.35 på dygnet. Men det var väl typ det enda braiga. Enligt den hariga mamman i alla fall. Jag, som är rädd för trånga utrymmen, fick verkligen bita ihop när vi körde in på bildäck. Fy. Oootroligt lågt i tak, ruckligt, parkeringskillar överallt som pekade hur vi skulle stå (..så man kom knappt emellan bilarna… och då är vi inte stora människor precis) och så lät det hur högt som helst av apläskiga fläktar (så Sisten drog, cool som han likt sin pappa är, på sig sina hörselkåpor som han ju hade med sig i packningen för traktor-rejset skull)… men nä, mer behövde inte jag för att bli rädd och måla upp värsta titanic-scenen i huvudet.

Den där älskade, lugn-för-oss-båda-mannen. Han hade ju såklart rätt. Allt gick bra, resan flöt på hur bra som helst och vi drog vidare med våra sovande två älsklingar i baksätet. Minimannen sa innan han somnade;

”Mamma älska mig. Pappa älska mig. Juni älska mig. Fajmoj älska mig. Mojfaj älska mig…” och så vidare. Plötsligt längtande till gänget där hemma. Blev lite pist på sina päron när vi sa att ”men du Sixten.. vi ska bara sova på hotell en natt först.. sen! imorn! då, ska vi åka hem till vårt eget hus!”.

Så;

Här vaknar vi till torsdag, på HotelleT, som S säger. I vårt stora familjerum. Som vi skrattade i natt när vi kom hit. S fick vakna när vi skulle ta oss in, så han visste lite vart vi var och sådär. Himla konstig grej att förklara vad ett hotell är. Men mamma, vart ä hotellet vägen? undrade han när vi kom in på rummet… då tyckte han hotellet försvann. Utifrån kan man nästan förstå lite lättare, liksom. Men fort var han varm i kläderna här. Vi fick dra ur telefonen det första vi gjorde, för någon sa jag mååste linga telesonen! och höll på att börja terra roomservice det första han gjorde. Sen var han i heaven när hans mamma gick bananas och lät han få en kaka med chokladpluttar i,  som vi fick härifrån. Alltså, den minen… lycklig tvååring.se…

Nu har vi sovit som bara den och ska traska till frukosten. Bara Minimannen som ska väckas först. Denna sjusovare. Mysigt och fesligt med hotellfrukost.  Att mannens alla borta-på-hotell-nätter under året ger en massa poäng att utnyttja såhär, -Himla bra alltså!

Vilken semester vi har!!

Lillafrun

Att ha en sista dag kvar.

24072016-IMG_3576

Den här ön, alltså.

Vår älskade Paradis-ö. En sån ro, ett sånt lugn och avkopplande som vi får just precis här. Helt underbart.

Och det är så mysigt att tänka att vi för några år sedan var här, bara jag och M. Nu är vi plötsligt en stor liten familj, ett par päron och två gullbarn som rejsar runt med megapackning bara för att ta oss till stranden. Så häftigt. Och dagarna vi haft här på ön, har varit hur fina som helst.

24072016-IMG_3579

Solat och badat. Jag och mannen fick vår årliga kärleksdate. Vi har hängt i hängmattan. Varit på ”Tjaktoklooni med pappa och farfar” (Storebrors ord. Han menar traktorpulling). Sovit sköna timmar i skuggan på stranden. Vandrat i gulligaste staden Visby. Njutit av vackra solnedgångar. Strosat bland rosor i Botaniska trädgården. Ätit glass och god mat. Mest har vi ätit ute på Lestalang, som Sisten säger. Men också till exempel god-pizza på picknickvis i Almedalen och också matsäcksmiddag på stranden.

Vi har sovit som stockar om natten i vårt gula Bertil-bo. Päronen har sprungit härs och tvärs, längs slingriga vägar och i mysig skog. Lyssnat på syrsorna i sena sommarnatten. Och barnen har mått så gott, hela tiden, och det är det viktigaste och härligaste av hela alltet, säger jag och Vackerpappan.

Idag är vår sista dag här. Glad för dagarna. Sannerligen. Men, det känns som vanligt lite vemodigt i hjärtat när man ska packa och åka hem. Vemodigt på det där jättejättetacksamma viset. Vi har ju stället kvar, liksom. Men det är ju fasligt långt bort och inte så lätt att bara ”kvista” till. Just därför det är så himla härligt när man väl är här.

Finaste Gotlandsveckan tillsammans med dom tre människor jag älskar mest på jord. Jag är en lycklig mamma och fru och nyper mig själv i armen.

24072016-IMG_3570

Lillafrun

Juniflickan bloggar!

26072016-IMG_3676Hej. Det är Juniflickan! 

Jag är på Gotland! På den där Gården som är min Farfars. Det är jätteskönt här, faktiskt. 

Jag tycker det är allra skönast i skuggan. Storebror också. Så vi brukar ligga och mysa såhär. 26072016-IMG_3692Han är så snäll mot mig, Storebror Sisten. Säger högfärdigt, likt en farbror; ”Li-i-lle vän” när han pussar, kramar eller håller om mig.

Jag är fem veckor idag och bara växer och växer. Mamma och Pappa är så himla. himla tacksamma för det. 26072016-IMG_3685

Förresten. På tal om mamma, så har hon pratat med Mjölkstockningsproffs idag och det verkar inte alls som att det var det som var kruxet igår. Fine, det blev ömt efter att hon hade legat på mage länge med överfulla tuttar. Men inte hårt, rött, svullet eller stockat. Och det är ju inte första gången hon hamnat på mage i sömnen sådär. Om hon tänkte efter, snurrmamma. Och sen, fanns det liksom inget symptom överhuvudtaget på någon stockning, jag har ju ätit på precis som vanligt hela tiden. Det som gjorde att mamma trodde att det var  Stockning, var att hon la ihop det där lite blåmärkesömma, med hög feber och ond kropp. Men tänker hon ett varv till så drack och åt hon inte som hon borde igår, ammade i vanlig ordning och var i steksol hela dagen. Plus alla dom där solstekiga löpturerna hon plötsligt börjat med som gett galen träningsvärk. Kraftigt solsting och en lite småchockad kropp låter alltså rimligare. Idag har hon varit duktig och försökt komma ihåg sig själv lite också… och resultatet är förstås motsatsen från igår.

Hurra! 

(Mamma hälsar tacktacktack för att ni är så gulliga med så mycket omtanke. Hon kände sig lite dum när hon ”konstaterat” stockning och ni börjat ge tips… som ju inte alls behövdes. Förlåt hälsar hon. Och kram och tack!”)

Nu har vi precis kommit hem från stranden.

Storebror sover en alldeles för sen eftermiddagslur och kommer säkert hålla låda till sent ikväll. Han är bra på sånt måste jag säga. Hålla låda alltså. Pappa springer vägen hem från stranden. Mamma fick sig en lagom långpromenad i skogen tidigare. Det får tusan räcka för idag. Nån måtta får det vara, trots att det är hur roligt som helst att springa igen. Och jag? Jag njuter av sommaren…

26072016-IMG_3674

Förresten.  I morse flinade jag till mamma och pappa så att dom kolavippade av kärlek.

Hejdå!

 

/Juni

Visby. Och att aldrig mått såhär…

Vi hade en heldag på stranden igår. Ett par timmar mitt på dagen var det växlande och oerhört skönt att ligga och sova på filten under en handduk. Jag och Minimannen sov bredvid varandra…. jag på mage, samma läge i två timmar. Vaknar och känner i ena matkantinen, vad himla konstigt, och ömt, det känns.. ?

…skiter i det, alla nöjda och glada i övrigt, så jag känner inte efter mer. Efter soliga strandtimmar drar vi hemåt, gör oss i ordning och åker till Visby.

25072016-IMG_3606

25072016-IMG_360825072016-IMG_3611Så himla, himla mysiga timmar med min fina familj.

Vi lät traditionen ”Svindyr Stenugnsbakad Pizza i Almedalen” leva vidare.25072016-IMG_3612 Pojkarna mötte upp mig och Juniflickan där i kvällssolen. 25072016-IMG_3618 25072016-IMG_3620Väldigt god pizza med massa mozarella.

25072016-IMG_3633Jag försökte njuta så mycket jag orkade, men inte mådde jag bra. Frös, ont i huvudet och en otrolig träningsvärk… som också kändes som muskelvärk. Tycker ändå att jag blir bättre av mat och massa dryck. Så vi vandrar vidare, mot Utkiken och Guteglass!


25072016-IMG_3645

Jag och mannen konstaterar att Salmbärsglass är så löjligt gott. 25072016-IMG_3647Sisten var inte alls onöjd över sin chokladiga variant heller.

25072016-IMG_3638

Så njuter vi av utsikten innan vi traskar ut genom muren igen. Ett sista stopp för dagen;

Vid Älskade Makalöst Vackra Högklint.

25072016-IMG_3659

Det var ingen jätteklar solnedgång precis, men ändå så oerhört vackert. 25072016-IMG_3660Vi sa hejdå till solen och tackade för idag.

25072016-IMG_3664

Sen åker vi hemåt, med två sovande barn i baksätet.

Kommer hem och jag bara dundrar i säng. Och konstaterar att jag aldrig någonsin i vuxen ålder haft så hög feber. Helt borta och ”Varm som en kamin” som min älskade fina man, som pysslade om oss alla så, konstaterade. Mjölkkantinen gjorde liksom knappt nämnvärt ont, i jämförelse med kropp och knopp. Men nog förstår jag vad jag dumt nog dragit på mig; Mjölkstockning såklart.

Aaaaaldrig mer ligga på mage i flera timmar, med halvfuktig bikini,på hårt underlag, precis innan man ska amma. Det är ju så jädra idiotiskt, trots att jag tidigare aldrig varit i närheten och inte känt ett skvatt…, så kan man ju vara lite försiktig Emmeli!! …men men. Man lär sig något varje dag. Idag mår jag helt strålande jämfört med i natt, men är sådär sjöblöt i svett och lite ding-dong i huvudet.

Så det var gårdagen, det. Ljuvliga soviga strandtimmar som visst inte var så fasligt bra i slutändan. Pizza i Almedalen. Solnedgång på Högklint. Och en jädrigt varm natt…

Ta hand om er!

Lillafrun