Lördagshälsningen!

25022017-IMG_5120

Alltså. Vilken lördagmorgon!

Lillvännen som var så himla, himla febervarm igårkväll. Vi var in och kände på lilla pannan efter att han sovit en stund och då hade han plötsligt blivit tokvarm. Så han väcktes för att tutas i lite alvedon. Vilket var ett riktigt mission. Det där med att övertala en tvärfebrig, viljestark snart-treåringen att gaaapa för att få lite kuckelimuckmedicin. Men, till slut.. när vi testat x antal övertalningar med den där lilla, lilla teskeden chokladglass med gömt alvedonkross i, så gapade lillvännen. En god natt därefter. Så skönt. Och idag? Ja, då vaknar jag, efter att ha fått sova en timme längre än alla andra (alldeles sjääälv i storsängen).. vaknar då, av en Miniman som studsar som en galning i sängen(!). Och en bäbis som får lite hjälp med hoppandet av sin pappa. Det råder skrattfest och Basiluskan verkar ha dragit lika fort som hon kom och hälsade på. Hoppas, hoppas det håller i sig! Febern är borta, men det hostas och snoras en del så det blir ändå ett försök att hålla Miniman så lugn som möjligt idag.

En bättre lördagsstart kunde vi inte önska oss! Feberfritt och Sol, Helg och Helafamiljen-tid!25022017-IMG_5121

Frukost och lek i ett solbadande kök. Och jag lovar er att ni är avis på det här;

25022017-IMG_5124

Någon serverade olika sorters smoothie till oss alla. Jag fick en Löksmoothie.. mums, liksom..! 

25022017-IMG_5127

Och titta så vackra rosor. Mannen hade sånt där finurligt leende och det där fånget med sig hem igår. Jag blir alltid fånigt glad av att få blommor. Så fin visad uppskattning!

Nu har jag precis rullat färdigt en drös semmelbullar och ska ge mig ut till övriga familjen, jag med. Det är helt underbart väder idag. Några minusgrader, klarblå himmel och strålande sol. Perfekt med det här semmelreceptet där bullarna ska jäsa i typ två timmar. Lagom till att det är lunch och vi ska härja in och härja köket igen, mao. Man kan ju nästan tro att det är hon som självutnämt sig (och ej fått den minsta protest) till Familjens Planeringsproffs, som planerat det hela…..!

Idag blir det en ljuvlig Vårvinterlördag, det känner jag på mig!

24022017-IMG_5102

Önskar er en god helg!

Lillafrun

Småkakor och Fredagsbonus!

24022017-IMG_5043Fredag!

Hurra!

Idag har vi myst. Hela dagen lång! Till morgonen övade Lillan på sina färdigheter, medan Minimannen bläddrade bland recept. 24022017-IMG_5041Så, när Lillasyster blev tröttis och tog sin första långvila för dagen, så bakade Storebror och jag småkakor tillsammans. 24022017-IMG_5050 24022017-IMG_5052 24022017-IMG_505124022017-IMG_5054Vi tyckte att det gick så som hejsan, att vi drog till med en sort till. När vi ändå höll på och disken liks växte, liksom. Vi kalasbakade, förstår ni. Syltkakor och Chokladsnittar fick det bli. 24022017-IMG_505824022017-IMG_5072

Fasligt trevlig syssla, det där; Att baka tillsammans en Hemmafredag.

24022017-IMG_5062Och gott att äta alldeles nygräddad, precis svalnad liten kaka och sörpla till kall mjölk..

24022017-IMG_5065..eller varmt kaffe.

24022017-IMG_5078

24022017-IMG_5059Receptet på syltkakorna kan ni får HÄR på direkten!

 Som en otrolig bonus, så kunde den skäggige checka ut tidigare idag. Så himla, himla fint. Att vi plötsligt fick helg, strax efter mitt-i-dagen-tid, redan. Vilken bra kompensation mot häromdagen också!24022017-IMG_5095Barnen blev glada och klättrade upp i pappans knä direkt. För kramstund och tusen frågor och blöta pussar.

 Jag bara stod och njöt, mitt i hela alltet.

Så drömmigt. Den där önskebilden, med barn huller om buller, kurrande katt på sofflocket, en lagård att titta ut på genom köksfönstret, vara den där bullmamman som gillar att pyssla om hennes stjärnor med hembakt, för många pussar och njuter av att såpskura golven. Och en man med det vackraste hjärtat, att dela allting med. Drömmen. Som faktiskt är på riktigt. Inget extravagant, glammigt eller pengadyrt. Det är inte det jag värdesätter. Utan istället, allt det där jag nyss nämnde. Det, är vad som betyder och är livet i finaste flärd. För mig.

Solen sken och gick i moln om vartannat. Vi gav oss ut allihopa.

24022017-IMG_5106Minimannen drogs på snowracer och Lillan fick sitta upp i vagnen. En så skön långrunda!24022017-IMG_5113En uppskattad tur hos oss alla fyra. 24022017-IMG_5109

Och alldeles omöjligt att hålla sig vaken för vissa. Lillhjärtat.

24022017-IMG_5117Innan vi var hemma igen, så hade vi bara en unge med oss. Vi gick nämligen förbi Farfars jobb och han var precis på väg att åka hem. Så, den där frågan från hans lille sonson; ”men farfar? Får jag vara med dig?” …Svarades med ett stort ”Ja, det får du Sixten!” och lille S stannade lycklig och storögd kvar med sin älskade Farfar. Vi andra tre drog på affären och köpte chokladglass som vi lovat Bjossan till fredagsmyset. Väl hemma fick jag lyxig egentid. Tränade och gick på fredags-spa. Oh, så flärdfullt det låter. Det var det också! Ett effektivt överkroppspass och ett i-lugn-och-ro-tvagande. En småbarnsmammas kind of lyx! Mannen bjöd sedan på världsgod hemmapizza och så den där chokladglassen till efterrätt. Fredagsmys!

Och plötsligt var det mörka kvällen. Barnen sover gott. Tyvärr verkar han, som inte blivit nockad en endaste gång av någon Basiluska under detta förskoleår, ha blivit just det. Ligger rosig i feber, ombäddad i Storsängen. Vid gott mod, sådär som barn är, trots hög feber. Men ändå; Stackars mammas Liten. <3 Hoppas att han vaknar piggare imorn.

Jag och M ska nu ha date i finsoffan. Övervåningsplanering, planlösningstänkande, tapetfundrande och så vidare. Det här med renovering av vår Drömgård, har verkligen blivit vår största hobby. Prick hur roligt som helst! Sicken jädrans tur…!

Alla ni!

-Ha en god fredagkväll!

Lillafrun

Ny dag. Vilda Babyn. Mammatankar. Och så vidare.

23022017-IMG_5025Så blev det ny dag.

Nytt ljus. Visserligen inte lika många timmar sömn som önskat. Men ändå; En Ny Dag. Så märkvärdigt i all oundviklig självklarhet. Tänk så mycket mer hopplöst saker kan kännas i mörka natten? På samma sätt, som det känns så himla mycket mer hoppfullt, så fort det blivit ljust…

..Hon den där typen som kände sig uppgiven och var så orolig i natt, fick till sist, när hennes ögon typ blödde av trötthet, möta den där skäggige i dörröppningen. Lycka! För ja, det var en kaosig dag igår, inte bara för oss här i Stora Lilla Familjen. Men idag, har snökaoset lugnat sig! Tacksamt.

Mannen drog iväg på nytt, redan innan vi andra hade hunnit vakna. Jag och barnen hade morgon tillsammans här hemma, hann till och med hiva ut mattor och pyssla lite innan Förskolan. Det var en sån där lugn morgon, mao. Ibland känns det ju som att man, som morsa, knappt hinner få ut sig själv genom dörren, liksom. Så, det var skönt med en fridfull morgon.

Storebror pep in till sina småvänner och jag och Lillan drog vidare till affären och handlade, för att sedan åka hem och sova. Ja, Juniflickan somnade gott. Medan jag gjorde ännu ett skottningsrace. Faktiskt bara skönt, det hade slutat snöa, var lätt snö och jag fick god friskluft. Och sen kom ju solen också!23022017-IMG_4976

Räserförmiddag sedan tillsammans med lilla bäbisflickan.

Hon som både igår och idag, inte haft tid att sova sådär som vanligt, förstår ni. Vaknar och är alldeles busig på ögonen. Tack och lov inte på natten. Men efter bara en, för henne, kort-sovning, så ska hon upp. Stå. Gå. Framåt. Hitåt. Ditåt. Trilla omkull. Resa sig igen. Vingla. Släppa taget med ena handen. Storflina. Vara hur nöjd och stolt som helst över bravaderna. Och allt det där, om och om och om igen.

Myror i brallan i kombon med en liten tandsing på gång, kanske. Fast den där sistnämnda, var liksom borta idag? Gömd. Men så kan det ju vara! (säger hon som så festligt känner sig lite smårutinerad, nu med barn nummer två).

23022017-IMG_4977

Gullhjärta, alltså!

Så tacksam, så tacksam för friska, välmående, nöjda småttingar. Det är något vi ej kan tacka nog för, jag och M. Och som en spegel av oss, så tycker vi att det är hur häftigt och roligt som helst med pigga, fartiga barn. Idag var det lite småklurigt också. Småhänder som hinner till ställen dom inte borde vara på. Typ i kattmatskålarna, eller i den urplockade gamla maten ur kylskåpet och så vidare. Bara jag vände ryggen till.

Tokpassningen har börjat alltså. Samtidigt som den pågick, städades det kylskåp, packades in varor, matades tvättmaskin och hängdes tvätt. Full fart!


23022017-IMG_497823022017-IMG_4980

Juniflickan har på bara några dagar helt förvandlats till Vilda Babyn.

Cool. Vild. Och lycklig.

23022017-IMG_4982Älskade Lillasyster J.

Men bääääbbiiiiis?…. Du tyyp looovade ju mamma att inte vara äääännu snabbare uppe på småbenen än vad Bjossan var!! 

Men å. Det är verkligen så häftigt att få vara med på livet-resan tillsammans med sina barn.

Och titta här;

23022017-IMG_4993
När vi städrejsade genom sovrummet, hamnade någon i lill-finkan för en stund. Skitbra tyckte mamman som kunde bädda rent och greja i ett nafs utan hundra passa-lillskruttan-så-att-hon-inte-släpper-andra-handen-också-avbrott. Det var ju fest att stå där och svaja, gosa med kuddarna och leka med leksakerna.

Nu är det kväll och vi är en liten trioskara här hemma. Som haft lugn och skön eftermiddag och kväll. Medan Lillan sovit i kapp vad hon kapade av i förmiddags, så hann jag färdigt med hemmet. Smörade för Minimannen sedan och bjöd på färsk pasta till middag. En favo! Och sen har vi mest fantiserat om 3-årskalas, vilken tårta vi ska baka och vilka som ska komma på kalaset. Sagoläsning och snabbt snusande barn därefter. Nu har jag skön och lyxig mamma-Emmeli-tid. Efter lite vila, ska jag krypa ner i sköna renbäddade sängen bland varma småttingar.

Ny Dag. Vilda Babyn. Mammatankar. Och så vidare. Livet. Så fint. Och Ej, att ta för givet. <3

Vi hörs snart igen!

Lillafrun

Kräksnö och en arg (orolig) Lillafrun.

Å

Jädra piss,

Ja, precis så känner jag just nu.

Ni vet den där stunden jag bara toknjöt av tidigare idag. Där jag satt i värmen, nytränad, med sovande bebbe och bara hade det gott? Det lugnet varade inte jättelänge, om man säger så…

Får sms från mannen. Han sitter fast. I en sjuhelsickes bilkö. Kommer, stressigt-för-sent till jobbet men kan ändå, vad jag förstår, jobba för att hinna dra igång sändningen i tid. Och jag? Skulle ju ”bara” ta oss till Föris…

-Det blev ett företag. Snön hade då ökat och det fullkomligt vräkte ner. Ett företag som blev lite svettigt, men som inte alls var någon fara. Bilen startade efter att ha fått laddat batteri. Och jag började skotta i tid, så vi hann dit i god tid. När vi kom hem hjälptes jag och S åt att skotta hela gården. 22022017-IMG_4950Svett på svett gör ju inget, liksom. Att vara småbarnspäron, tycka om att tränaträna och dessutom ha en hel gård att ta hand om. Ja, det har jag och mannen konstaterat mer än en gång senaste tiden, att det är ett bra sätt att hålla sig i form på..

Nåväl.

22022017-IMG_4956

När vi var klara gick vi in. Och jag mötte en världssöt bäbis och en galning i spegeln…

22022017-IMG_4962Heeello, liksom… jo, det där är hon som undertecknar sig som Lillafrun här inne. Och som av sin man inte bara kallas för det, utan också Lilla My.. I say no more.

22022017-IMG_4964Massa blöta vinterkläder, tokblött hallgolv, för många barnvagnar och så vidare. Krispigt..

22022017-IMG_4961

Vi hängde inne i barnens Lekrum och hade fasligt trevligt, innan det vankades Middagsbestyr. Till Bolibompa sedan, gjorde jag i ordning S för natten, så fick han äta välling i Finfotöljen. Myspojken. Samtidigt som jag gav Lillan hennes kvällsgröt och sedan gjorde i ordning henne.

Sen började kaoset…Eller kaos och kaos. Trötthet hos tre människor i kombo med lite trassel..

Strömmen går. 

Och det blir inte bara lite mörkt, sådär som förra gången. Nu, befann vi oss i ett kolsvart hus. Brolampan lyste. Och lampan i Lekrummets fönster. Det var det. Så, där gick jag med bäbis på höften och med en liten snart-treåring som svans och kände viss uppgivenhet. Letade ljus och försökte behålla lugnet. Använder ficklampan på mobilen. Perfekt. Men i nästa sekund tappar jag telefonen och den glider sådär nesligt, in under pianot (!!!). Så, då får vi, i kolsvarta mörkret, leta reda på en blompinne och försöka få fram den. Där står vi, alla tre. På alla fyra. Och försöker skrämma fram en himla mobiltelefon som var vårt enda lyse. Hej 1800-tal möter 2017…

Vi lyckades i alla fall.

Oerhört nöjda.

Sen börjar lamporna blinka sådär spökigt och det känns som att jag ska få psykbryt, alternativt ett smärre epilepsianfall snart. Så börjar det också låta i olika saker; micron tjuter, högtalare brummar högt och konstigt och ja, det var helt enkelt deluxe-obalans i strömmen.

Samtidigt får vi sms från den där älskade Vackerpappan. Hockeylaget, vars match M skulle sända, har då inte ens kommit fram till arenan. Det har varit och är snökaos på vägarna idag och trafiken har stått stilla, i hur många timmar som helst. M-stackaren kommer nu i bästa fall vara hemma typ 02 i natt och bara tanken på det, gjorde/gör mig arg. Orolig-arg, alltså. Jag blir så orolig av tanken att han ska köra hem i sena natten i detta oväder.

Men, jag jobbade ändå på där i mörkret, för att inte barnen skulle känna av någon oro.

Så vi ligger där, i kolsvarta mörkret, och läser mamma Mu. Inget konstigt alls. Jag får tag på Svärfar som inom en stund kommer och hjälper mig byta säkring, där ute i snöyran. Inte så lätt att ta sig dit med två trötta småbarn. Så jag var mycket tacksam för hjälpen!!

 S somnade som vanligt direkt efter läsning och det där mysiga kvällspratet. Älskar när han säger tack för idag, mamma! Jag älskar dig. Då smälter mitt hjärta.

Juniflickan. Somnade hon också, samma tid som Bjossan, som vanligt. Men har sedan hållit på som aldrig förr. Vaknat, varit ledsen, somnat, vaknat.. och så vidare. Jag fick till och med gå och bära på henne för att få henne att somna. Till slut kunde jag lägga ner henne, utan att hon vaknade i ett skrik. Så nu sover hon gott i sin säng. Vi har börjat ha henne där om kvällarna nu, då hon är så rörlig och det känns farligt där i Storsängen. Hon ställer sig ju upp överallt nu. Har börjat förflytta sig så smått mellan möbler också. Men under natten däremot, så sover hon med oss andra tre. Mysigast så tycker vi.

I alla fall; Lillan håller nog på att få sin första tand. Det ser så ut i lilla munnen. Så kanske beror hennes oroliga gullekropp på det.

Nu sover båda barnen sedan länge och jag sitter här i knäpptysta huset. Och är så himla trött. Och så himla arg. Arg. Arg. Arg. På att inte den där jädra matchen blev inställd utan istället spelas. Nu. Och till Mitt I Natten! Ja. Jag är alldeles rasande faktiskt. Vilket himla påhitt.

Just nu bara ber jag för att min älskade M. Att resan ska gå bra. Att han ska komma hem. Hinna sova några timmar, innan han sedan ska iväg igen. Fy fabian. Varför kan det inte bara bli lite lagom-väder nån gång!? Livsfarlig ishalka eller kaotiskt snöyra. Ja, ni hör ju. Lika bra att checka ut, för det är ingen munterkgök här nu.

Lillafrun aka Lilla My…

I Pappas trygga famn. Och onsdagsbestyr!

22022017-IMG_4942

Dom där två, alltså. Helt underbara att titta på tillsammans. M och hans lilla dotter, som är en liten kopia utav honom. Lillhjärtat, i Pappas trygga famn.

Där var hon i morse när morsan drog iväg tidigt till Tandis. Ett snabbt sånt där vanligt-besök där jag gick ut med ett glatt och fortsatt icke-håligt leende. Himla härligt. Rejsade sedan hem och åkte iväg med S på Föris. Han pep in fort som bara den, det vankades musiksamling förstår ni. Musik ligger ju oss varmt om hjärtat här hemma, så kul att S också gillar.

22022017-IMG_4946

Och som ni ser har Herr Snö kommit på besök. Med besked. Stundvis snöar det i sidled och blåser storm. Inte kul att veta att mannen är ute på vägen och kör. Men han har lovat att köra försiktigt. <3

Han (och jag och J, såklart) var glad över att han hann vara med på Lillans 8-månadersbesök på BVC i morse, efter att Storebror lämnats på Föris. Jo, det var en lite flängig och fartig morgon, men det gick bra. Vi var ju två päron som kunde hjälpas åt, så. Och det där bvc-besöket? Gick finfint och var lika trevligt som vanligt. Så tacksamt att det inte är klokt.

22022017-IMG_4944


Lillan snusade gott därefter. Mannen passade på att dreva lite fönster innan han skulle vidare. Och jag onsdagstränade. Utan Storan denna vecka. Inte lika trevligt alltså, men det blev spagettikropp i alla fall. Lek och ätande och sånt sedan, tillammans med den där Lillan jag är så kär i att det gör lite ont i hjärtat.

22022017-IMG_4947

Och nu har jag en sån där oförskämt skön HemmaMammastund, innan fjärde (!)  turen hemifrån idag, strax ska göras (Minimannen ska ju hämtas hem från Föris <3). Sitter i kökssoffan, med ullfilten om mig. Lyssnar på diskmaskinen som jobbar på, med varma kaffekoppen och mörka chokladbiten bredvid. Där ute på bron sover en liten flicka gott i sin vagn, skönt nerbäddad i den där Voksin jag prisat minst några hundra gånger, men ändå inte prisat nog.

På återseende!

och lova att köra försiktigt ifall ni ska ut i yran!!

Lillafrun